MY ONE AND ONLY: FRÉDRÉIC CHOPIN.

Så jag har en kärlek till Frédéric François Chopin. Sen jag var fjorton år har jag lyssnat på hans kompositioner. Jag mår alltid bra när jag lyssnar på Chopin. Hans musik inger mig alltid lugn och ro. Det finns någon slags förälskelse i de associationer jag får när jag lyssnar på hans pianostycken. Det finns en anledning varför han kallas för ”pianots poet”.

Chopin föddes 1810 i Polen och emigrerade till Paris 1830 under Rysslands förtryck mot polackerna. Som kompositör och pianolärare tjänade han sitt leverbröd och hade en relation med författarinnan George Sand(pseudonym). 1849 dog han av dålig hälsa men titulerad som en av mästarna av musik under Romantikens era.

Chopin har ett djupt, tekniskt krävande och poetiskt sätt att skapa musik. Han var en innovatör och utgjorde precision vad gäller fingerfärdighet och känsla. Den nya genren Nocturne som John Field uppfann, tog Chopin till en mer impregnerad nivå, mer populariserad och expanderad.

I hans Mazurkor uttrycker han nationalism och bygger dessa på den traditionella polska dansen. Eftersom att han tvingades att emigrera från Polen till Paris, ville han precis som många andra östeuropeiska kompositörer på denna tid, visa sin kärlek för hemlandet.  Att han tog den nationella musiken och skapade en mer allmänt värdig musikgenre av detta, gjorde honom till innovatör. Exempelvis Polonaise i A-dur, Op.40 No.1 var ett sådant stycke som inspirerades utifrån en nationell anda men som kunde tas emot av allmänheten. 

Enligt mig var han bäst på nocturnes. "Chopin Nocturne" innebar att Chopin använde en låt-liknande melodi i höger hand som är den viktigaste funktionen till nocturne som helhet. Det ger ett resligare emotionellt djup till stycket. Detta tillsammans med att Chopin spelade med brutna ackord på vänster hand som fungerade som rytmen under hans högra ”melodiska hand” och att han använde pedalen omfattande för ett mer känslomässigt uttryck, betecknar dessa attribut som ”Chopin Nocturne”. Med en melankolisk och känslomässig stämning i sina melodier komponerade Chopin verk som jag under 2000-talet absolut avgudar och älskar.

Det är när man lyssnar på honom som man vill sitta i en trädgård ute på landet, under en stor, mastig ek och titta ut mot höga dalar och djupgröna skogar. Sitta där med en doftande bok som passar denna sinnesstämning, det vara Gustave Flaubert, Johann W. von Goethe eller Alexander Pushkin. Jag tänker ofta på när jag bodde en kort period i England och var ute 4-5 timmar om dagen och promenerade ute i de vackra omgivningarna. Jag lyssnade alltid på Chopin på dessa turer samtidigt som jag fick se slott som tillhörde Henrik VIII, lösa rådjur i en stor park och engelska trädgårdar. Det var perfekt till att lyssna på Chopin. Fast, jag tycker att det finns nog alltid ett tillfälle att lyssna på Chopin; jag vill alltid sova till Chopin, äta till Chopin, duscha till Chopin, slappna av till Chopin, dricka vin till Chopin, älska till Chopin. Jag förstår inte hur man kan ogilla Chopin. Det finns bara kärlek till och från hans musik. Mon dieu

Här är några av mina älskade favoriter: 





DAY 27 - A SONG THAT YOU WISHED YOU COULD PLAY.

Sen jag var liten har jag alltid velat spela cello. Det är så jävla coolt att spela cello. Det är SÅ JÄVLA COOLT att vara cellist. Så coolt, så coolt. Att ha den där stora saken av ebenholtz mellan knäna och dra med en cello-båge över strängarna. Och höra det där djupa och fylliga ljudet. Det finns få saker i världen som kan mäta sig med ljudet av en cello. Hade jag haft tiden och energin just nu, hade jag anmält mig till en cello-kurs. Det kommer jag att göra senare i livet, det vet jag, det måste jag! För det är ett sånt behagligt instrument! Violin är också fint, men den är för högljudd. Cellon användes mycket inom barocken, men sen ersattes den av violen, men under romantiken fick den en ny chans och idag är det mycket inom jazz- och popgenren som man använder cellon. 
Så kan jag även informera att jag älskar J. S. Bach. Bachs sätt att komponera ett cello-stycke är otroligt givande för lyssnare, det är därför han kallas för den store mästaren av kontrapunkten. Man blir salig av att lyssna på hans musik. Därför ÖNSKAR jag att jag kunde spela cello och spela Bachs komposition. Cello Suite No.1 BWV1007 räknas som en av de lättaste stycken att spela på cellon. När man ska precis börja lära sig spela instrumentet får man börja med den här låten. Men samtidigt som jag vill lära mig cellons lättaste stycke, så har jag en innerlig önskan att få spela en av instrumentets svåraste stycke, Paganinis Caprice No.24. 

FUN FACTS: Ljudmässigt sett, är cellon det instrument som är närmast den mänskliga rösten. 





(Yo Yo Ma räknas som en av vår tids bästa cellist).

DAY 26 - A SONG THAT YOU CAN PLAY ON AN INSTRUMENT.

Så nu kommer en fördom om oss ryssar att införlivas. Ja, jag spelar piano. Eller rättare sagt, jag spelade piano. Som ALLA ryska föräldrar(fördom 1.) tvingade min mamma mig att spela piano(fördom 2: jag dansade balett och fördom 3: jag åkte konståkning). Men eftersom vi bodde här i Sverige under min uppväxt, kunde inte någon "tvinga" mig på det sättet som man kan göra som förälder i Ryssland. Jag tänker bara på den disciplin min syster gick igenom när hon fram till tio-årsåldern i Sovjet fick träna varenda dag med gymnastik, dans och musik. Det var timtals av träning per dag, inte som här i Sverige, då går man en timma/vecka och "lär" sig spela eller träna. Hemskt. När vi kom till Sverige, kunde min tioåriga storasyster spela bättre piano än hennes pianolärare. Förstå det! Snacka om att ägget kom före kycklingen. Jag fick från 5-6 årsåldern till tonårstiden tvingas sitta med do,re, mi, fa, sol, la si osv osv. Fast, dum som jag var och eftersom vi bor i slapp Sverige, tröttnade jag på det i tonåren. Så jag slängde pianot åt väggen och fördrev tiden åt alkohol, smink och killar istället. IDIOT. Men, när jag åker till Moskva och hänger hos mormor och morfar ute på landet, får jag alltid ett sug av att spela piano(fastän vi har ett piano hemma hos mamma). Så när jag var där för några år sedan, lärde jag mig ett par ordentliga stycken, så som Für Elise av Beethoven och Rondo Alla Turca av Mozart. Jag har i alla fall bestämt mig, att när jag får barn, tänker jag definitiv tvinga mina barn att dansa, gymnastisera och spela instrument. No matter what. Jag tänker inte köpa dem tv-spel, egna datorer eller något annat som kan generera ungdomars slöhet. Mina barn(jag vet, alla säger så) ska lära sig livets disciplin. C'est tout. 


Lite italienskt. Lite ryskt. Lite österrikiskt .

Här får ni lite bra klassisk musik som är übersoft att studera till. Andiamo allora!

RSS 2.0