.

Asså. Nej. Den här kvinnan är en av historiens bästa låtskrivare och artister. Amy Winehouse. Okej så hon har alltid varit en loader, privat då men vad gäller henne yrkesmässigt, så är hon genialisk. Men i början av juni släpptes denna unga kvinna ur rehab och en och en halv vecka senare stod hon på scen i Belgrad och gjorde den absolut mest förnedrade konsert jag någonsin sett. Inte ens Jim Morrisons vildaste scenframträdanden mäter sig med det här. Både Back to Black och Frank är album som alltid kommer att stå kvar i tiden, och hon kommer alltid för mig vara en av tidernas bästa kvinnliga artister. Så jag tycker bara synd om henne och jag förargas av detta spektakel, hur kunde man låta konserten pågå? Varför låter man henne stå kvar där?! 
Talk about ramblin' woman. Dessa låtar är därför Amy Winehouse för mig: 

Det här är en av mina all time favorite album, Henry Mancinis Breakfast at Tiffany's. Jazzen, bossanovan, softheten. Det är mycket det här albumet ger. Moon River(signaturmelodin) har flera artister gjort cover på, Frank Sinatra har gjort den mest kända. Henry Mancini fick två Oscar och fyra Grammys för detta soundtrack och albumet är ett måste att lyssna på om man älskar fimen där Audrey Hepburn spelar den flyktiga Holly Golightly.

Här kan du lyssna på albumet på Spotify.

Michael Kiwanuka är rätt ny på marknaden. Han är förband åt Adele och håller sig till vintage soul. I maj kommer han ut med sitt debutalbum och killen är verkligen någon att hålla ögonen på. Hans influenser är bland annat Otis Redding och Bill Withers(som han låter som). Och inte nog med att han är vintagesoulig, han kör på jazzinfluenser också! Fet kille people, för det här är soul på hög nivå.

My name is Blossom
I was raised in a lions den
My name is Blossom
I was raised in a lions den

My nightly occupation
Stealing other womens men
I'm an evil evil woman
But I want to do a man some good
I'm an evil evil woman
But I want to do a man some good
I'm Gina Lola Bridgietta
I ain't red riding hood

If you don't like my peaches, baby, why do you shake my tree?
If you don't like my peaches, baby, why do you shake my tree?
Get out of my orchid, baby
Let my peach tree be
Now don't you ooh skoodla doo skoodli dee
And I won't ya ya doo doo
If you don't ooh skookdla doo
Then I won't ya ya doo doo
So don't you ooh skoodla doo skoodli dee
And I won't ya ya doo doo


Some men like me cause I'm happy
Some think I'm snappy
Some call me honey
And some think I've got
But Grey Brown told me that I was built for speed
You put them all together
Everything a good man needs
You put them all together
Everything a good man needs

PH; Le love

Nu tar vi det piano ikväll och lyssnar på Charles Bradley.

Ain't No Sunshine har jag varit bestämt med i fyra år att jag ska spela på min begravning(Bill Withers är bäst, lyssna på Grandma's Hand så förstår ni). Alltså, jag sitter inte och deppar och tänker "När jag dör...buhu". För jag vill inte att folk ska gråta när jag dör. Utan istället vill jag att man ska tänka på det roliga man upplevde med mig och då skratta! Fast den här låten är iof rätt sorlig så DÄRFÖR har jag EN TILL låt som jag DEFINIVT ska spela på min begravning. Det blir då U Can't Touch This. Bara för att. 

L is for the way you look at me
O is for the only one I see
V is very, very extraordinary
E is even more than anyone that you adore

Nat King Cole med L-O-V-E. Den är P-E-R-F-E-K-T för att spela när man gifter sig. Jag är inte en sån tjej som vill ha ett stort och påkostad bröllop utan istället vill jag gifta mig i en härlig liten kyrka någonstans i centrala Europa, på ett berg eller mitt i en gammal del av en stad typ som Wien. Jag vill ha en medeltida kyrka som luktar ljus, ekar och har oljemålningar från äldre dar. Ni vet. Bara mina närmsta, familj och några vänner får komma. Jag ska klä mig i en enkel och väldigt modest vit klänning med lite spetsdeltajer och i handen bära en blombukett av vita liljor. Även om jag inte tror på gud eller eller hela den kyrkliga institutionen så vill jag SÅ GÄRNA ha en mysig och mossig präst som viger oss.
Men den här låten ska inte spelas inne i kyrkan utan den ska spelas vid mottagnen efter det. Mottagningen som hålls rum ute i en lummig, upplyst trädgård, då ska den här låten spelas när jag och han dansar. Herregud, jag är visst mer brudig än vad jag trodde. HA!

Jag slängde även in den bedårande versionen av L-O-V-E från filmen Little Rascals som jag älskade som ung.

Då jag lyssnar på den här blandas jag av någon slags eufori, ledsamhet och förhoppning. Kan inte riktigt förklara varför, men det händer very often. Jag älskar verkligen den här låten.

OMG. I löööve this song: Jeepers Crepers. Den är komposerad av Harry Warren och texten är skriven av Johnny Mercer. Den spelades för första gången av Louis Armstrong på filmpremiären Going Places. Louis Armstrong hade faktiskt en roll i den filmen, då han spelade en hästränare. Louis karaktär tränade hästen Jeepers Creeper, som faktiskt kunde bara ridas på då just denna låt spelades. 

Jag lyssnar gärna på Louis Armstrong. Hans skivor sätter jag gärna på då jag ska exempelvis laga mat eller göra mig iordning. Hans jazzmusik är grymt najz att lyssna på. Jeepers Creepers-låten påminner mig specifikt om när jag var ca 15 år och en sommar besökte mina släktingar i Moskva. Jag var ute på landet hos mina morföräldrar och en dag satt jag ute i trädgården med min morfar och lyssnade på musik. Han spelade för mig jazz, något som han är mycket passionerad för. I sina yngre dagar var han en musiker, specifikt inom jazz och foxtrot. Morfar ansökte ofta till musiktävlingar men blev nekad JUST för att den typ av musik han spelade, var klassificerad i gamla Sovjet som västerländsk kapitalist-musik. Men morfar fortsatte lyssna och spela, på både piano och dragspel. Denna sommardag då jag satt i hammocken under ett äppelträd i trädgården, spelade morfar för mig Jeepers Creepers. Samtidigt som musiken var igång stampade han med en foten och gjorde ljud i samklang med låten. Jag satt tyst och tittade på min faktiskt överraskande nog, coola morfar. Jag hade ju tidigare lyssnat på jazz men inte riktigt satt mig i musiken, men efter denna dag, då morfar spelade upp för mig Jeeeprs Creepers, har jag alltid älskat jazz. Så den här låten påminner mig om den varma sommardag, då jag satt i hammocken i mina morföräldrars trädgård och lyssnade på min morfars musik. 

Louis Armstrong är för jazzen vad Michael Jackson är för popen, kunglig. Härligaste mannen ever!! Det här klippet nedanför är från filmen Going Places, klicka här för en bättre version på Spotify.

Den här låten, var min och min första pojkväns "låt". Vi såg en film med Whoopi Goldberg och i eftertexterna spelades den här låten och vi absolut ÄLSKADE den! Ett tag kunde jag inte lyssna på den, eftersom det påminde mig om mitt ex, men nu när jag hör den är det en sådan låt man blir så jävla glad över. Jag får lust att hoppa, dansa och skratta för att den är så PEPP.