.

Sen jag var liten har jag alltid velat spela cello. Det är så jävla coolt att spela cello. Det är SÅ JÄVLA COOLT att vara cellist. Så coolt, så coolt. Att ha den där stora saken av ebenholtz mellan knäna och dra med en cello-båge över strängarna. Och höra det där djupa och fylliga ljudet. Det finns få saker i världen som kan mäta sig med ljudet av en cello. Hade jag haft tiden och energin just nu, hade jag anmält mig till en cello-kurs. Det kommer jag att göra senare i livet, det vet jag, det måste jag! För det är ett sånt behagligt instrument! Violin är också fint, men den är för högljudd. Cellon användes mycket inom barocken, men sen ersattes den av violen, men under romantiken fick den en ny chans och idag är det mycket inom jazz- och popgenren som man använder cellon. 
Så kan jag även informera att jag älskar J. S. Bach. Bachs sätt att komponera ett cello-stycke är otroligt givande för lyssnare, det är därför han kallas för den store mästaren av kontrapunkten. Man blir salig av att lyssna på hans musik. Därför ÖNSKAR jag att jag kunde spela cello och spela Bachs komposition. Cello Suite No.1 BWV1007 räknas som en av de lättaste stycken att spela på cellon. När man ska precis börja lära sig spela instrumentet får man börja med den här låten. Men samtidigt som jag vill lära mig cellons lättaste stycke, så har jag en innerlig önskan att få spela en av instrumentets svåraste stycke, Paganinis Caprice No.24. 

FUN FACTS: Ljudmässigt sett, är cellon det instrument som är närmast den mänskliga rösten. 





(Yo Yo Ma räknas som en av vår tids bästa cellist).