.

Så jag har en kärlek till Frédéric François Chopin. Sen jag var fjorton år har jag lyssnat på hans kompositioner. Jag mår alltid bra när jag lyssnar på Chopin. Hans musik inger mig alltid lugn och ro. Det finns någon slags förälskelse i de associationer jag får när jag lyssnar på hans pianostycken. Det finns en anledning varför han kallas för ”pianots poet”.

Chopin föddes 1810 i Polen och emigrerade till Paris 1830 under Rysslands förtryck mot polackerna. Som kompositör och pianolärare tjänade han sitt leverbröd och hade en relation med författarinnan George Sand(pseudonym). 1849 dog han av dålig hälsa men titulerad som en av mästarna av musik under Romantikens era.

Chopin har ett djupt, tekniskt krävande och poetiskt sätt att skapa musik. Han var en innovatör och utgjorde precision vad gäller fingerfärdighet och känsla. Den nya genren Nocturne som John Field uppfann, tog Chopin till en mer impregnerad nivå, mer populariserad och expanderad.

I hans Mazurkor uttrycker han nationalism och bygger dessa på den traditionella polska dansen. Eftersom att han tvingades att emigrera från Polen till Paris, ville han precis som många andra östeuropeiska kompositörer på denna tid, visa sin kärlek för hemlandet.  Att han tog den nationella musiken och skapade en mer allmänt värdig musikgenre av detta, gjorde honom till innovatör. Exempelvis Polonaise i A-dur, Op.40 No.1 var ett sådant stycke som inspirerades utifrån en nationell anda men som kunde tas emot av allmänheten. 

Enligt mig var han bäst på nocturnes. "Chopin Nocturne" innebar att Chopin använde en låt-liknande melodi i höger hand som är den viktigaste funktionen till nocturne som helhet. Det ger ett resligare emotionellt djup till stycket. Detta tillsammans med att Chopin spelade med brutna ackord på vänster hand som fungerade som rytmen under hans högra ”melodiska hand” och att han använde pedalen omfattande för ett mer känslomässigt uttryck, betecknar dessa attribut som ”Chopin Nocturne”. Med en melankolisk och känslomässig stämning i sina melodier komponerade Chopin verk som jag under 2000-talet absolut avgudar och älskar.

Det är när man lyssnar på honom som man vill sitta i en trädgård ute på landet, under en stor, mastig ek och titta ut mot höga dalar och djupgröna skogar. Sitta där med en doftande bok som passar denna sinnesstämning, det vara Gustave Flaubert, Johann W. von Goethe eller Alexander Pushkin. Jag tänker ofta på när jag bodde en kort period i England och var ute 4-5 timmar om dagen och promenerade ute i de vackra omgivningarna. Jag lyssnade alltid på Chopin på dessa turer samtidigt som jag fick se slott som tillhörde Henrik VIII, lösa rådjur i en stor park och engelska trädgårdar. Det var perfekt till att lyssna på Chopin. Fast, jag tycker att det finns nog alltid ett tillfälle att lyssna på Chopin; jag vill alltid sova till Chopin, äta till Chopin, duscha till Chopin, slappna av till Chopin, dricka vin till Chopin, älska till Chopin. Jag förstår inte hur man kan ogilla Chopin. Det finns bara kärlek till och från hans musik. Mon dieu. 

Här är några av mina älskade favoriter: