.

Jag kan säga att jag är en väldigt känslig person. När jag hälsade på min kompis på landet förra veckan, så gick vi till en mack för att handla cigaretter. Och när vi står i kön vänder jag blicken bakåt som vanligt, eftersom jag älskar att se mig omkring som ett fem år gammalt barn i väntan på att något roligt ska hända. Men det jag ser är en äldre lite sliten man. Han var klädd i en maskäten beigemönstrad kofta tillsammans med ett par gamla svarta lika maskätna kostymbyxor och tofflor som han hade gått länge i. Han stod ängsligt och tittade på mackens sektion med korvar och bullar, som om han önskade att han kunde få en liten bit av det feta maten. Och jag tappade hakan. Jag blev så förskräckt och ledsen över att han inte hade råd med maten. Jag märkte att hans läppar fuktades och ögonen blev blanka ju mer han fokuserade blicken på den rykande disken. FYFANIHELVETE tänkte jag. Att en äldre herre i Sverige står och önskar sig mat som han inte har råd med, det är en sådan skam. Jag vill krama honom så hårt och säga att jag vet att vi lever i en vidrig värld, fylld av kapitalistiska och djuriska miserabla värden. När vi gick ut ur macken tyckte jag så synd om honom att jag började gråta. Min vän sa att han kanske är alkoholist eller en överdriven låntagare, därför har han inte råd. Men det tror jag inte på. I min värld så har han levt modest med ett fabriksjobb. Hans pensionspengar räcker inte till hans lilla bil och gård ute på landet. Han har inte råd med den dyra maten som alla stormarknader erbjuder. Och han vet att han kommer att dö snart. Troligtvis ensam bredvid sin magra hund Baffe, det enda som är kvar hos honom efter att hans fru lämnade honom för 20 år sedan. Ja. Jag glider lätt iväg. Det är nästan sjukligt hur jag kan fantisera ihop en historia om någon som kanske lever bra, och har en fru och kanske sparar pengar till en resa någonstans där stranden möter en ocean. Men nej, jag vet att världen är sjuk och full av dessa svältande, sorgsna och ensamma människor. Därför kan jag inte släppa dessa tankar när jag ser dessa människor. Jag behöver krama dem. Jag behöver visa dem att det finns människor med godhet i sig. Jag vill visa dem världens bästa citat, som alla borde följa efter: 
You must be the change you wish to see in the world av Mahatma Ghandi.