.

Sommaren 2008 var jag en hel månad i Israel. Jag och min vän Eline hyrde en lägenhet i Haifa och reste landet runt. Det var underbart. En dag satt vi på stranden i Haifa och solade då jag såg en lång man jag blev förtjust i. Han var så ståtlig och vacker, med tatueringar och en brunbränd kropp. Han bar ljusa shorts och höll i en surfbräda. Han satt och skojjade med några vänner bara några meter bort från mig.

I smyg tittade jag på honom ett tag och sen bestämde jag mig för att visa upp mig lite för honom. Så jag sa till Eline att jag skulle ta ett dopp i havet. Jag gick ner mot vattnet och hörde någon ropa mot mig, då tittade jag upp mot vakttornet och en av livvakterna ropade att jag borde vara försiktig eftersom att manetsäsongen börjat. Men jag var i ett stort behov av att svalka mig så jag vinkade "det är lugnt" till vakten och doppade mig. Två sekunder senare var jag bränd på låret. Jag sprang skrikandes ut ur vattnet raka vängen mot vakttornet. Livvakten kom ner och skrattade åt mig. JA jag är klantig. Jag frågade vad jag kunde göra för att lindra smärtan, då svarade han att ättika hjälper och så gick han upp till tornet för att hämta lite. Medans han var borta kom den långa vackra mannen fram till mig och frågade hur jag mådde. Jag tittade på honom och blev tyst. Sen skrattade jag och sa att det finns ingen i världen som är så dum som jag. Han skrattade tillbaka och sa att livvakten är hans vän och att jag kommer vara i goda händer om han hjälper mig. Jag log tillbaka och såg nu att han hade stora bruna ögon. Vänliga och härliga. Det var såna ögon som sett mycket i livet och som lärt sig att det är viktigt att vara ödmjuk. Jag var kär. 

Livvakten med ättikan kom tillbaka, och han doppade det med en liten bomullstuss på mitt sargade lår. Jag ryste till av smärta men ville inte visa mig vara en total wuss framför den här killen. Så jag bet igen smärtan och låtsades att det gjorde inte så mycket. Den långa vackra mannen stod kvar och sa att han tyckte lite synd om mig för att jag blev bränd. Men det gör inget, svarade jag. Sen... frågade jag honom om han var duktigt på att surfa, eftersom att han bar med sig en bräda. Då svarade han att att surfa är hans liv. Då blev jag ännu mera kär i honom. Surfare liksom. 

Så jag frågade honom om han gav lektioner vilket han svarade med "for you, offcourse". Lycka spred sig genom min kropp och vi bestämde oss för att börja lektionen redan på en gång. Jag tackade livvakten för hjälpen samtidigt som han gav mig ett litet lurigt leende då jag och Dan(som min vackra långa man hette) gick ifrån honom. Jag sprang snabbt till Eline och sa till henne att jag ska få lite surflektioner men kommer tillbaka snart. Hon tittade bara på mig, tittade på Dan och sa med ett leende "okej". Så vi promenera mot ett annat ställe där det skulle vara lättare att surfa.

Vi gick in mot havet och jag sneglade lite mot honom och han gjorde detsamma mot mig. Han frågade mig vart jag kom ifrån och jag svarade Sverige. Han sa att det var häftigt men att han inte vet så mycket om Sverige. Vi log mot varandra och stannade upp. Ha sa någonting till mig om surfing men jag lyssnade inte så mycket eftersom jag var fokuserad på hur vacker han var. Han gav mig sin bräda och jag la mig på magen på den. Han gav mig instruktioner om hur jag skulle göra exakt. Jag gjore det och inväntade en våg. Det kom en men istället för att göra ett bra försök misslyckas jag totalt. Vi försökte igen och igen samtidigt som jag skrattade åt mig själv som en liten flicka. Tills slut hände det som inte fick hända. Jag fick ett bra grepp och förösökte igen och precis när jag ska lyfta så faller min bikiniöverdel av. Och så stod jag där halvnaken. Hans ögon öppnade sig och jag la händerna på min bröst. OJ skrek jag och märkte att det är inte bara han som sett mig, utan även några gubbar på strandkanten. OJ skrek jag till igen. Jag famlade efter överdelen och vände mig samtidigt som jag sätte på mig bikinin. Han började skratta åt mig och frågade om det gick bra. Jag, pinsam som jag är, stammade fram ett "eeh aaa".

Sen gav jag upp surfingen. Istället gick vi tillbaka till Eline medans vi pratade om honom. Han berättade att han jobbade på en restaurang/bar som kock och att det vore kul om jag kom dit. Vi bytte nummer och jag lovade att samma kväll så skulle jag komma till hans restaurang. Sedan gick jag tillbaka till min plats, med världens leende över läpparna och hjärtat rusandes i hög fart. Han vinkade mig hejdå(för han var tvungen att göra sig redo för jobbet) och bad mig att verkligen komma förbi. Och det gjorde jag.

Det gjorde jag verkligen. Efer den dagen, umgicks vi varje dag tills jag satt på flygplatsen på väg mot Sverige. Vi hängde på barer, restauranger, hemma hos honom, på stranden och hos mig. Det var den mest romantiska tid jag någonsin varit med om. Vi låg och sov under skuggan vid havet och hade underbara nätter. Hans grepp var sådär hårt och kärleksfullt. Han kunde hålla om mig som om han aldrig ville släppa mig mer. Jag kände mig så trygg i hans armar. Vi kunde kysstas i timtals bara för att det var så underbart. Han var underbar.  Vi hade samma intressen och tankar om livet. Han var lika frigjord som jag och hade tre passioner i livet; mat, surfing och kärlek. Jag blev sen ett av hans viktigaste intressen. Det var en man som jag kände att jag ville leva med resten av mitt liv. Att leva med god mat, underbar kärlek och vid havet var och är fortfarande idag ett av mina önskemål för livet. Jag hade hittat mig drömmannen. Tyvärr så hade vi hela Europa emellan oss. 

Sista natten i Haifa, i Israel satt vi hemma hos mig och jag var magsjuk. Han tog hand om mig och tröstade mig för att jag var så sjuk. Vi pratade om framtiden och om min tid där. Vi pratade om att vi MÅSTE ses igen. Att livet vänt sig under dessa veckor för vi hade varandra. Vi pratade om att det kändes bra i hjärtat av att vara med varandra. Han följde med mig mot flygplatsen och tog ledigt från jobbet bara för att vara en sista natt med mig. Min mage vände sig flera gånger bara för att jag skulle lämna honom, inte för att jag var sjuk. 

Under denna tid lyssnade jag som en tok på den här låten. Den påminner om Dan. Den påminner om min tid med honom. Den påminner hur bra jag mådde med han under denna tid. Texten "Im Yours" är ganska passande eftersom just då, var jag hans. Bara hans. Idag när jag lyssnar på den här låten tänker jag bara på honom. Jag tänker på det brusande havet, nätterna, hans kropp, våra skratt, Bob Marley, framtidsglädjen och att jag hade möjligheten att vägra åka tillbaka till Sverige och stannat med honom istället. Att jag kunde ha stannat där och blivit hans. Jag kunde se länge i hans ögon och tänka "jävlar, vad han är bra". Vi träffades igen två år senare. Vi blev ett par på riktigt. Men sen bröts det. Vi kunde inte hålla kvar det där extra vi hade när vi träffades då jag lyssnade sönder "Im Yours"

"well open up your mind and see like me
open up your plans and damn you're free
look into your heart and you'll find love love love
listen to the music of the moment maybe sing with me
ah la peaceful melody
its your godforsaken right to be loved love loved love love

i won't hesitate no more
no more it cannot wait i'm sure
theres no need to complicate 
our time is short
it cannot wait, i'm yours"