TRAFFICKING

Myten kring den traffickerade kvinnan; en förenklad och traditionell myt som inte överensstämmer med verklighetens bild, läggs fram som den mest framträdande och ratificerade modell inom traffickingdiskursen. En i stort sett fabricerad myt som byggds upp genom kulturella antaganden och sammanhang, media, organisationer, myndigheter och politiker. Myten har utvecklat ett slags frånvarande av kunskap om trafficking och blivit en självklar förklaring till hur processen går till och legitimerat för NGOs och statliga myndigheter att intervenera för de ”hjälplösa” kvinnorna.

Den ”saknade länken” inom myten; den där kvinnorna återvänder och bör rehabiliteras och integreras i samhället, men denna del får inte plats i myten eftersom den är så komplex i verkligheten och dessutom inte en historia av dramatik. Ämnet undvikes av NGOs och statliga myndigheter och stigmatiserar de kvinnor som återvänder efter ”räddningen”.

Definitionen av trafficking och problematiken kring frivilja;
under processen av definitionen av trafficking som kom fram under mitten av 1990-talet förlorade de migrerade kvinnor statusen som arbetare och ingick i en kategori av offer. Räddningsindustrin för kvinnor som räknas som hjälplösa, lurade och maktlösa, underminerade kvinnors fria vilja att tjäna ett eget levebröd, en långtillbaka tradition som idag nu omöjligtgjorts p.g.a. den rådande traffickingdiskursen i global form.


Jag tror
nog att kvinnorna som frivilligt traffickerats men ofrivilligt räddats, anser att det är stabilare och tryggare i bordellen än tillbaka i hemmet där låsta dörrar, fattigdom och social förnedring möts. Kvinnor som själva öppnat bordeller, och kommer tillbaka frivilligt förmögna, bygger hus åt sina nära och kära och bidrar ekonomiskt. Ur denna synvinkel anser jag själv att kvinnorna bör få de samma legala och sociala status som männen, eftersom enligt artiklarna bidrar dessa kvinnor till ett konstruktivt och växande samhälle. 

Istället för att marginalisera dessa och ställa dem under dåliga institutioner som de statliga myndigheter och familjen byggt upp, lyfta upp dessa kvinnor i att de själva frivilligt valt deras öden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0