04 - A SONG THAT MAKES YOU SAD
Det finns en låt som jag blir riktigt sorlig av men som jag tvingar mig själv att lyssna på, just för att den är så sjukt bra. Den representerar alltså något både sorligt och riktigt bra. Jag hörde den för första gången då jag precis fann mitt ex i säng med en annan tjej. Jag var så ledsen och uppriven att jag behövde något som passade mitt humör. Dreamworld av Robin Thicke var perfekt. Den är djup, sorgsen och lugn. Det är en sådan låt man dricker ett stort glas vodka med is i och sitter i ett hörn och tänker på allt fel i världen. Det är en sådan låt som får det att rysa genom hela kroppen samtidigt som ett mörker drar sig över ens omvärld. Det är en sådan låt som man sitter och tårar till. I evigheter.
Texten handlar om en mans drömvärld som inte kan bli realitet.
"And everytime I need a woman, she'd appear right by me
She hold me tight, treat me right
And tell me that everything is gonna be
Is gonna be allright, allright"
Så där satt jag bedrövlig och eländig i min ensamhet och tänkte på hur orättvisst allt var. Tack och lov hade jag min bästa vän vid min sida som kunde lugna ner mina hysteriska och intensiva attacker. Jag kunde slå mitt huvud i väggen eller skrika ut högt bara för att släppa ut olyckan ur hjärtat. Men det gick inte att få ut smärtan jag hade i bröstet. Men det var okej att smärta. Jag tillät mig själv att bli ledsen och vakna varje morgon med tårar i ögonen. Det var okej eftersom det ingick i min läkande process. Och så en dag. Då vaknade jag glad.
Jag tänkte då, att är det inte otroligt att träffa någon och säga till sig själv: tillsammans med den här människan mår jag bra! Istället slänger han bort allting som om det aldrig betydde något för honom. Han sårade mig så otroligt mycket för det han gjorde den morgonen. Han slängde bort mitt hjärta den dagen. Men jag tror att han ville slänga bort mig, jag tror att han ville att jag skulle se honom.
Sorgen i de som orsakar olyckan, vem pratar om det? Ingen. Man pratar bara om dem som blir kvar, men inte om dem som lämnar. Nej dem är lyckliga. Men jag tror inte på det. Jag tror att han är en otroligt olycklig människa. Hur man kan ha modet att se sitt liv rakt i ansiktet, att slå sönder allt, att vända upp och ner på allt av själviskhet, av ren själviskhet, att inte kunna se en samstämmighet eller kärleken. Jag trodde då att han inte orkade leva med sig själv och då sökte efter någon som kan få honom att må bra ibland. Jag tror att när man älskar någon vill man se den personen lycklig, det han gjorde, gjorde mig olycklig.
Idag när jag hör den här låten påminns jag om den dagen, den tiden, den fucking jobbiga perioden. Jag minns speciellt en kväll då jag var ute på date och det gick så dåligt att jag var tvungen att dricka mig full. Jag drack så mycket att jag började gråta inför inför killen och det fick mig såklart att må ännu sämre. Istället gick jag hem utan att ens säga hej då till honom. Jag tog bara på mig min jacka och promenerade hem. På vägen, så klart, började det regna, vilket ledde till att jag blev dygnvåt. Hemma, kunde jag inte hitta min hemnyckel eftersom att jag var så full så istället satte jag mig på trappan i regnet och fortsatte att gråta. Det var...inte bra.
Så idag när jag lyssnar på den här låten, blandas jag av både lycka och ledsamhet. Men jag vet, jag vet att det som hände då, det är ett avslutat kapitel. Idag mår jag bra. Idag lever jag lyckligt. Idag finns en glädje hos mig som jag tidigare inte trodde att jag skulle få tillbaka. It's no more than just a dream.
Texten handlar om en mans drömvärld som inte kan bli realitet.
"And everytime I need a woman, she'd appear right by me
She hold me tight, treat me right
And tell me that everything is gonna be
Is gonna be allright, allright"
Så där satt jag bedrövlig och eländig i min ensamhet och tänkte på hur orättvisst allt var. Tack och lov hade jag min bästa vän vid min sida som kunde lugna ner mina hysteriska och intensiva attacker. Jag kunde slå mitt huvud i väggen eller skrika ut högt bara för att släppa ut olyckan ur hjärtat. Men det gick inte att få ut smärtan jag hade i bröstet. Men det var okej att smärta. Jag tillät mig själv att bli ledsen och vakna varje morgon med tårar i ögonen. Det var okej eftersom det ingick i min läkande process. Och så en dag. Då vaknade jag glad.
Jag tänkte då, att är det inte otroligt att träffa någon och säga till sig själv: tillsammans med den här människan mår jag bra! Istället slänger han bort allting som om det aldrig betydde något för honom. Han sårade mig så otroligt mycket för det han gjorde den morgonen. Han slängde bort mitt hjärta den dagen. Men jag tror att han ville slänga bort mig, jag tror att han ville att jag skulle se honom.
Sorgen i de som orsakar olyckan, vem pratar om det? Ingen. Man pratar bara om dem som blir kvar, men inte om dem som lämnar. Nej dem är lyckliga. Men jag tror inte på det. Jag tror att han är en otroligt olycklig människa. Hur man kan ha modet att se sitt liv rakt i ansiktet, att slå sönder allt, att vända upp och ner på allt av själviskhet, av ren själviskhet, att inte kunna se en samstämmighet eller kärleken. Jag trodde då att han inte orkade leva med sig själv och då sökte efter någon som kan få honom att må bra ibland. Jag tror att när man älskar någon vill man se den personen lycklig, det han gjorde, gjorde mig olycklig.
Idag när jag hör den här låten påminns jag om den dagen, den tiden, den fucking jobbiga perioden. Jag minns speciellt en kväll då jag var ute på date och det gick så dåligt att jag var tvungen att dricka mig full. Jag drack så mycket att jag började gråta inför inför killen och det fick mig såklart att må ännu sämre. Istället gick jag hem utan att ens säga hej då till honom. Jag tog bara på mig min jacka och promenerade hem. På vägen, så klart, började det regna, vilket ledde till att jag blev dygnvåt. Hemma, kunde jag inte hitta min hemnyckel eftersom att jag var så full så istället satte jag mig på trappan i regnet och fortsatte att gråta. Det var...inte bra.
Så idag när jag lyssnar på den här låten, blandas jag av både lycka och ledsamhet. Men jag vet, jag vet att det som hände då, det är ett avslutat kapitel. Idag mår jag bra. Idag lever jag lyckligt. Idag finns en glädje hos mig som jag tidigare inte trodde att jag skulle få tillbaka. It's no more than just a dream.
Kommentarer
Trackback
