.

Klockan är 01.06 och jag sitter här och funderar på det här med vänskap. Vänner kommer och går men en själv består. Det har alltid varit mitt motto. Men nu är det så att jag har alla mina vänner utspridda över hela Sverige och det är inte varje dag man får se dem. Vissa dagar känner jag en saknad, andra tänker  jag inte ens på dem. Men dem finns alltid i mitt hjärta. Vissa dagar irriterar man sig på varndra, man tycker att den andra beter sig som en komplett idiot eller så orkar man bara inte ens lyssna på varandra. Men det är så, to much of anything can me you sick. Men jag vet att dem bästa vännerna, det är dem som låter en få säga "nu har du varit dum kompis". Den bästa vännen låter mig få vara ärlig och säga att jag inte orkar, att jag är arg eller att jag känner mig sårad. Det är den bästa vännen. Den som jag vet är min bästa vän, kommer att stå där och ge mig samma härliga vänskap efter en nedgång. Det är en sån vän jag vill då säga till "jag vet att det varit lite dåligt, men låt oss glömma det och ha det kul". Because that's life, you have your ups and you have your downs.